Svensk ordbok 2009, webbversion

balla u´r verb ballade ballat ball·ar●helt miss­lyckas på ett iögon­fallande sätt vard.psykol.sociol.början av före­ställningen var hyfsad men i slutet ballar det ur○spec.bli socialt ut­slagen sonen började knarka och ballade snart urballa ursedan början av 1990-taletav o­visst urspr. Subst.:vbid1-869533urballande, vbid2-869533urballning